Öppet spår

I söndags åkte jag öppet spår för första gången i mitt liv. Jag tänkte berätta lite omkring loppet och ge lite reflektioner två dagar efter målgång.

Jag hade perfekta förbredelser med bra träning inför vasan och kände mig i hyfsad ok form. Tyvärr var jag väldigt upptagen sista veckan och han inte träna någonting. Det skulle varit skönt att lufta kroppen innan tävlingen.

Jag åkte med min kompis här ifrån Lillehammer och sov hos en gammal kompis från gymnasietiden i Mora. Hon bodde några hundra meter ifrån starten vilket var helt perfekt. Det första jag gjorde när jag komm till Mora var att lämna in skidorna på sickling hos Niklas på Enklaresport När vi kom ditt på kvällen träffade jag hennes två polare som senare skulle ut på krogen. Jag fick då snällt ställa upp och köra de in till centrala delarna av Mora. Vi var först tvungna att åka och hämta massor av grejer som de behöver. Klockan tickade och blev närmare 24.00  innan jag kom hem. Endast fyra timmar ringde klockan och det var hög tid att kliva upp.

Vi tog sedan bussen till starten i Sälen. Jag var taggad inför start och satt och lyssnade på skön peppmusik. När det var hög tid att ge sig iväg hör jag på högtalarna att 7000 människor har startat och det var nog 9000 totalt som startade. Jag gav mig iväg på fältet och kände direkt att något var konstigt med mina gled helt sjukt bra. När jag kom till första backen stod det helt still och det var helt tjockt med folk. Det tog en 1.09 att komma till första kontrollen.

Jag har inte mycket mer att säga mer om mitt lopp förutom att jag kände att jag hade kraft under hela loppet och inga direkta svackor som man kunde förvänta sig under knappt sju timmars åkning. Det var den känslan jag ska ta med mig inför inlinessäsongen att kroppen klarar sju timmars åkning utan problem. Dagen efter hade jag knappt någon värk i kroppen vilket borde betyda att jag inte tog i maximalt. Jag vet ju hur slut man kan bli efter en lång tävling. Jag älskar norrmännens utryck för att bli helt slut. De brukarn säga hela vägen ner i källaren. Där var jag inte efter vasan kanske på första våningen.

Jag måste tacka Niklas för mitt glid. Han sicklade skidorna som det heter. Jag vet inte riktigt vad det betyder men det var hur bra som helst. Jerry Ahrlin har vunnit flera tävlingar på samma metod och det var helt sjukt bra.